Prydnadsväxter

Akleja är sortimentets tydligaste exempel på ett frö som vill ha vinter.

Allium är namnet på ett helt släkte, och det som säljs som prydnadslök är fem eller sex arter med olika höjd och blomningstid.

Ängsklocka är den späda och grenade klockan i ängen, med vidöppna violetta stjärnor på trådsmala skaft.

Backsippa gror bäst på färskt frö.

Blåeld är den bästa biväxten som går att så, och det är mätt och inte tyckt: blomman fyller på nektar hela dagen i stället för att tömmas vid första besöket.

Blåklint kom med sädeskornet norrut och var åkerogräs långt innan den blev rabattväxt.

Blåklocka på fröpåsen är stor blåklocka, alltså inte den vilda arten med samma namn.

Blodnäva är en av få perenner som klarar torka, hällmark och full sol utan att någonsin behöva stöd.

Blomstermorot är tvåårig men blommar första året om den sås tidigt, och det är den enda uppgift som avgör om du får blommor i år.

Blomstertobak doftar först på kvällen, och det är hela poängen med den.

Bolltistel är en perenn som ser ut som en tistel men inte sprider sig som en.

Brudslöja är snabb och kortlivad: varje sådd blommar tre till fyra veckor och är sedan färdig.

Eternell är den enklaste torkblomman att odla och den svåraste att skörda i rätt tid.

Fingerborgsblomma är tvåårig och blommar därför inte året du sår den: första sommaren blir en bladrosett, andra sommaren en meterhög spira som humlorna arbetar sig uppför.

Flitiga Lisa är den enda ettåring som blommar rikt i skugga hela sommaren, och det är därför den finns i var tredje balkonglåda.

Förgätmigej är tvåårig och det avgör allt: sås den i juni blommar den i maj året därpå, sås den på våren kommer bara bladrosetten.

Gullviva är en av få perenner vars frö kräver kyla för att gro alls.

Höstaster blommar när nästan allt annat är över, från september till frosten, och är därmed årets sista måltid för humlor och fjärilar.

Hyacint är den första löken i sortimentet som inte går i hela landet.

Isbegonia har det minsta fröet på hela sajten, ungefär sjuttiofemtusen korn per gram, och den längsta förkulturen: tolv till sexton veckor.

Jätteverbena blommar från juli till frosten på stjälkar som blir nästan två meter höga men är så tunna att rabatten syns rakt igenom.

Jungfrun i det gröna har odlats i svenska trädgårdar sedan 1600-talet och sås alltid på plats: pålroten tål ingen flytt, och en förkultiverad planta blir aldrig lika stor som en direktsådd.

Kapucinerkrasse har sortimentets största frö och sås därför djupast, ett par centimeter ner mot lejongapets knappa millimeter.

Kattmynta är den art katter reagerar på, och det är nepetalakton i bladen som gör det.

Klockranka är en klätterväxt som hinner fyra meter på en sommar och blommar först i augusti.

Kungsljus är tvåårigt och gör därför ingenting det första året utom en bladrosett i grågrönt ludd.

Lejongap är en av få ettåringar som kräver riktig förkultivering: fröet är dammfint, ljusgroende och långsamt, och sås det på plats i maj hinner blomningen knappt börja före hösten.

Lövkoja doftar starkast av allt i rabatten och det är de fyllda blommorna man vill ha.

Luktärt kom från Sicilien till svenska trädgårdar för doftens skull, och doften är just det som förädlingen har kostat: de storblommiga Spencersorterna drevs mot blomstorlek och stjälklängd, och flera av dem doftar knappt.

Malva är en tvåårig till kortlivad perenn som bygger rot första året och blommar från det andra.

Myskmalva luktar svagt mysk om man gnuggar ett blad, och det är där namnet kommer ifrån.

Nemesia gror kallt och blommar snabbt.

Petunia är en frostkänslig ettåring med dammfint, ljusgroende frö som aldrig ska myllas ner.

Pingstlilja är den sista narcissen att blomma och den enda som doftar på riktigt: vit kalk, en platt gulröd bikrona och en doft som bär över hela rabatten.

Praktvädd blommar mer ju mer du skär av den, och det är inte ett talesätt utan så plantan fungerar: varje avklippt stjälk utlöser två nya.

Prästkrage är ängsblomman som går att så, och den enda vita korgblomman i rabatten som blir bättre utan gödsel.

Riddarsporre är sortimentets första perenn och den enda art som gror sämre ju varmare den har det.

Ringblomma har odlats i Sverige sedan medeltiden, först som läkeväxt och färgväxt, sedan som den ettåring man sår direkt i jorden och sedan glömmer bort.

Risp är torkblomman som aldrig bleknar, och skälet är att färgen inte sitter i kronbladen.

Rölleka står vild i varenda vägkant i landet, och den är också den enklaste perennen att så själv.

Rosenskära kom från Mexikos högland till svenska rabatter som en av få ettåringar som blommar från juli till frosten utan att kräva något.

Rudbeckia är en kortlivad perenn som odlas som ettåring i Sverige, eftersom den blommar redan första sommaren och sällan överlever vintern norr om de mildaste lägena.

Silverek odlas för bladen och inte för blommorna, och den är den enda växten på sajten där blomningen är ett misslyckande.

Solhatt är en prärieväxt som kräver kyla i fröet innan den gror jämnt.

Solrosen kom från Nordamerikas torra slätter till svenska trädgårdar på 1600-talet och är fortfarande en av de säkraste arterna att direktså.

Sommarflox är en ettårig texansk präriväxt som blommar från juli till frosten och doftar svagt sött i kvällssol.

Salvia är sortimentets torktåligaste perenn och en av få som blommar en andra gång samma säsong om du klipper ner den efter första omgången.

Stjärnöga sluter sina blommor på kvällen och i mulet väder, och det är det första man behöver veta: en regnig vecka står plantan grön och stängd.

Stockros har odlats i Europa sedan 1400-talet och odlas fortfarande bäst som tvåårig: sådd ett år, blomning nästa, 150–250 cm mot vägg eller plank.

Svartöga är den klätterväxt som går snabbast från frö till blomma i ampeln, ungefär tio veckor.

Tagetes går från frö till blomma på under femtio dygn och är därför den art i sortimentet som tål att sås sist.

Tulpan är den mest sålda löken i landet och också den som oftast blommar bara en gång.

Tuppkam säljs oftast under släktnamnet celosia och kommer i två skepnader ur samma art.

Tusensköna är en perenn som odlas som tvåårig: sådd i juni blommar den i april året därpå, just när rabatten annars är tom.

Vallmo är den enda arten i sortimentet som inte går att förkultivera.

Viol är en låg, doftande perenn som sprider sig med krypande utlöpare och rotar sig där de nuddar jorden.

Zinnia är den mest frostkänsliga arten i sortimentet och den som straffar tidig sådd hårdast: en planta som sätts ut i kall jord står stilla i tre veckor och hinner aldrig ifatt en som fick vänta.