Mjöldagg

Mjöldagg är inte en svamp utan flera hundra arter, alla i ordningen Erysiphales, var och en med sin egen grupp av värdväxter. Den som sitter på aklejan flyttar inte över till zinnian. Det vita är svampen själv och inte en missfärgning i bladet: myceliet ligger utanpå bladet och sänker sugorgan, haustorier, in i det yttersta cellagret. Näringen är bladets egen, alltså gulnar och torkar de blad den sitter på medan toppen blommar vidare. Beläggningen går att gnida bort med fingret.

Mjöldagg kommer när jorden är torr och luften fuktig. Det är tvärtemot hur en svampsjukdom brukar bete sig, och skälet ligger i sporen. Konidierna, sommarens sporer, bär med sig eget vatten och gror utan att bladet är blött. Fritt vatten skadar dem i stället: de sväller och spricker, och regn sköljer bort dem. En regnig sensommar dämpar angreppet. Den torra dagen sprider sporerna, den fuktiga natten låter dem gro.

Det som krävs är alltså varma dagar, hög luftfuktighet under natten, stillastående luft i ett tätt bestånd och en planta som samtidigt torkar om rötterna. Svampen arbetar bäst mellan femton och tjugofem grader och stannar upp över trettio. Torkstress vid roten gör plantan mottaglig, och det är därför plantan i den torra rabattkanten angrips före den som står jämnfuktigt. Mjuka, kvävedrivna skott angrips före hårda.

Angreppet börjar nedtill därför att de nedersta bladen har stått längst, ligger närmast fjolårets bladrester och har den stillaste, skuggigaste och fuktigaste luften omkring sig. En sporgeneration tar knappt en vecka, alltså går ett angrepp från enstaka fläckar till helt bladverk på ett par veckor, och det är därför det ser ut att ha kommit över en natt.

Svampen är obligat parasit och lever bara på levande vävnad. På fleråriga örter övervintrar den som mycel i knoppar och i övervintrande grönt. På ettåringar finns ingen sådan väg: där ligger smittan kvar som mörka fruktkroppar i fjolårets bladrester och släpper sina sporer på våren. Därför kommer angreppet tidigare i ett bestånd som hade det i fjol. Sporer blåser också in utifrån, så en ren rabatt är en fördröjning och inte ett skydd.

Två saker gör jobbet: luft omkring bladet och jämn fukt vid roten.

Ge plantorna det avstånd som står på artsidan, och ge dem det redan vid sådd eller utplantering. Ett bestånd går inte att glesa ut i augusti utan att luckan syns resten av säsongen. Undvik lägen där luften står still, som remsan mellan en häck och en husvägg.

Vattna på jorden och inte över bladverket, och håll jorden jämnt fuktig i juli och augusti i stället för att vattna mycket och sällan. Det är rotzonen som avgör: väta på bladet startar ingen mjöldagg, torka vid roten gör det. Håll igen på kvävet.

Ta bort fjolårets bladrester före våren, inte efter. Eftersom varje mjöldaggsart håller sig till sin egen värdväxtgrupp gäller den smittan bara samma art och dess närmaste släktingar. Sortvalet betyder mer än någon behandling gör, och skillnaderna mellan sorter står på artsidan.

Ett blad som blivit vitt blir inte grönt igen. Åtgärden gäller resten av plantan och nästa år.

Ta bort de första angripna bladen medan de går att räkna. Sitter angreppet över hela bladverket och huvudblomningen är förbi klipper du ner plantan i stället. Fleråriga örter skjuter friskt igen inom några veckor. Eftersom svampen bara lever på levande vävnad följer den med det du klipper bort, och där skiljer den sig från en rötsvamp i jorden: smittkällan går att bära ut ur trädgården.

Allt angripet material går i soporna. En hemmakompost blir sällan varm nog för att döda fruktkropparna i bladresterna.

Spruta inte. På de flesta prydnadsväxter kommer angreppet efter huvudblomningen, alltså är förlusten utseendets och inte plantans, och en behandling som ska hålla måste upprepas varannan vecka resten av sensommaren. Kommer angreppet tidigt, som på luktärt och akleja, kostar det blommor. Också då är det luften och rotfukten som avgör och inte sprutan.

• Akleja

  Vitt mjöligt överdrag på bladen från juli och framåt, först på de äldsta bladen närmast marken. Bladen krullar sig, gulnar och torkar medan blomstjälkarna i övrigt ser friska ut.

• Blåklint

  Vitgrå mjölig beläggning på blad och stjälkar, oftast först på de nedersta bladen i augusti. Bladen gulnar och torkar inifrån, och plantan slutar sätta nya knoppar i förtid.

• Förgätmigej

  I juni, när blomningen börjar avta, täcks bladen av ett gråvitt puder som först sitter i fläckar och sedan över hela plantan, som torkar in och blir brun.

• Höstaster

  Mjölig vit beläggning på bladens ovansida, först på de nedersta bladen och sedan uppåt. Bladen gulnar och faller av underifrån, så att plantan står med naken stjälk under blomningen.

• Kattmynta

  Bladen får ett gråvitt mjöligt överdrag som börjar på de nedre bladen och sprider sig uppåt, ofta under en torr period i augusti, och angripna blad gulnar och faller.

• Kungsljus

  Ett gråvitt mjöligt överdrag på bladens ovansida, till en början svårt att skilja från artens eget ludd. Bladen gulnar och torkar underifrån, oftast i augusti och värst där plantorna står tätt.

• Luktärt

  Ett mjöligt vitt lager lägger sig på bladens ovansidor från högsommaren, oftast nedtill på plantan först. Bladen gulnar, torkar in och faller, blommorna blir färre och stjälkarna kortare.

• Riddarsporre

  Vitt mjöligt överdrag på bladens ovansida, först på de nedre bladen och senare uppåt. Bladen gulnar och torkar underifrån medan axet fortfarande blommar.

• Ringblomma

  Vitt, mjöligt belägg på bladens ovansida, först på de äldsta bladen närmast marken. Bladen gulnar, torkar in och faller, och blomningen tunnas ut. Kommer sent på säsongen, oftast från augusti och i täta bestånd.

• Rosenskära

  Vitgrå, mjölig beläggning på bladovansidan, först på de nedersta bladen. Bladen gulnar underifrån och plantan tappar blad nedtill medan toppen fortsätter blomma. Kommer sent på säsongen, oftast i augusti.

• Rudbeckia

  Vitt eller grått mjöligt överdrag på bladens ovansida, först på de nedersta bladen i augusti. Bladen gulnar och torkar underifrån medan plantan fortfarande blommar för fullt.

• Rölleka

  Vit mjölig beläggning på bladens ovansida från augusti, värst i täta bestånd och efter en torr period med fuktiga nätter. Bladen gulnar underifrån medan blomningen fortsätter uppåt.

• Zinnia

  Vitt mjöligt överdrag på bladens ovansida, först på de nedre bladen i augusti och sedan uppåt. Bladen gulnar och torkar, blomningen fortsätter men på en allt naknare planta.