Blommar inte första året

En sådd som lyckats ger friska plantor med stort grönt bladverk, men varken stjälk, knopp eller blomma kommer under sommaren. Det är ingen sjukdom och ingen brist i jorden. Arterna det gäller är tvååriga, och en tvåårig växt arbetar i två steg: första sommaren bygger den en bladrosett, vintern ger signalen, och blomningen kommer först året därpå. Rosetten som står grön i oktober är alltså halva arbetet, inte ett uteblivet resultat. Felet ligger i förväntningen på första sommaren, inte i plantan.

Tvåårig är ingen livslängd utan ett program. Rosetten ligger tätt mot marken hela första säsongen och samlar ihop det som blomningen ska kosta, hos blomstermorot och blåeld i en förtjockad pålrot. Sedan kommer vintern, och först den andra säsongen skjuter plantan stjälk, blommar, sätter frö och dör. Fingerborgsblomman lever ibland vidare ett år till på sidorosetter, men för de andra är döden slutet på programmet och ingen olycka. En perenn kan hålla igen och blomma om nästa år, en tvåårig satsar allt på ett enda tillfälle.

Det som växlar plantan från blad till blomma är kylan. Fackordet är vernalisering. Effektiv kyla ligger ungefär mellan noll och tio grader, med bäst verkan kring fem till sju, och det handlar om två till tre månader av den, inte några nätter. Kylan tas emot i tillväxtpunkten, minnet av den sitter kvar, och när värmen kommer tillbaka sträcks stjälken ut på ett par veckor. Därför står en rosett som övervintrat i rumsvärme eller i ett uppvärmt växthus kvar som rosett också nästa sommar. Den har fått både värme och ljus men aldrig signalen.

Kylan biter bara på en planta som vuxit ifrån sitt ungdomsstadium. En rosett som är för liten när kölden kommer registrerar ingenting, och då gör plantan om första året en gång till och blommar först tredje sommaren. Där sitter hela åkomman. Såddatumet avgör inte om plantan är tvåårig. Det avgör hur stor rosetten hinner bli innan tillväxten stannar, och under en viss storlek är vintern bortkastad. Åt andra hållet kan en mycket tidig sådd ge blomning redan samma år hos förgätmigej och blomstermorot, och hur den sådden ska göras står på de två artsidorna.

Ett etablerat självsått bestånd av samma arter visar sällan något glapp, och det är därför det tomma året överraskar. Där finns båda årgångarna på plats samtidigt: några plantor blommar medan nästa års rosetter växer upp i skuggan av dem. En nysådd rabatt har bara en årgång och därmed ett tomt år. Får plantorna fälla frö efter blomningen sluter beståndet sig självt, och glappet kommer bara den första gången.

Så tidigt. För en tvåårig avgörs mycket av hur stor rosetten hinner bli före hösten, och en sådd på försommaren ger den hela sommaren att bygga upp sig. En för sen sådd ger en rosett som mycket väl klarar vintern men är för klen för att svara på den. Var gränsen går skiljer sig mellan arterna och ligger tidigare ju längre norrut du odlar, och där artsidan anger ett sista datum är det det som gäller. Höstsådd är något annat än en sen sommarsådd, och för blomstermorot anger artsidan september som en egen väg.

Blommor varje sommar kräver sådd varje år. En enstaka sådd ger blomning en enda gång, och två sådder med ett års mellanrum ger två somrar i följd. Det är samma sak som ett självsått bestånd gör av sig självt, bara utfört med avsikt.

Ge rosetten ett läge som inte blir stående blött över vintern. Det är väta och växlande tjäle som tar en övervintrande rosett, sällan kylan i sig, och tydligast gäller det blåeld, som vill ha mager och genomsläpplig jord. Håll också igen på kvävet i augusti, så att rosetten går in i vintern kort och fast i stället för mjuk och uppdriven.

Räkna med det tomma året när du planerar rabatten i stället för att bli överraskad av det. Vill du ha färg redan första sommaren är det en ettårig art bredvid som löser det, inte en annan skötsel av den tvååriga.

Det finns ingenting att åtgärda på plantan. En frisk rosett i oktober är årets rätta resultat och ska stå kvar orörd med bladen på. Ryck inte upp den och så inte om på samma plats i tron att sådden har misslyckats.

Låt rosetten få den vinter den behöver, alltså ute. Tar du in den i värmen, eller ställer den i ett uppvärmt växthus, uteblir kylan och plantan står kvar som rosett också nästa sommar. Behöver läget hjälp är det avrinning som gäller, inte täckning. Rosetterna är härdiga i sig, och löv och plast över dem håller kvar väta och gör mer skada än nytta.

Märk ut var rosetterna står innan du glömmer det. De ser ut som ogräs i april, och en rosett som krattas bort i höststädningen eller hackas ner i vårrensningen är lika förlorad som en som frusit sönder. Vänta med att rensa på den platsen tills du ser vad som kommer upp.

Nästa säsong går det fort när stjälken väl kommer, och de flesta plantorna dör när fröet är moget. Låt några stjälkar stå kvar och fälla frö innan du klipper ner dem. Då finns nästa årgång rosetter redan på plats och det tomma året upprepas inte.

• Blomstermorot

  En sådd i juni ger friska plantor med finflikigt bladverk som ser ut som morotsblast, men ingen stjälk och ingen flock kommer under hela sommaren.

• Blåeld

  En sådd i maj ger friska plantor som bildar breda håriga bladrosetter men aldrig skickar upp ett enda blomax under hela sommaren.

• Fingerborgsblomma

  Rosetten övervintrar men växer bara till en större rosett i stället för att skjuta spira, och blommar först tredje sommaren eller inte alls.

• Förgätmigej

  En vårsådd ger friska plantor med sträva blad som växer hela sommaren utan att skjuta stjälk eller knopp, och står kvar gröna in i oktober.