Bladverk utan blommor

Bladverk utan blommor är ett näringsfel och inte en sjukdom. Plantan är frisk, ofta frodigare än sina grannar: stor, mörkgrön och tät, men knopparna uteblir. Oftast är orsaken för mycket kväve, råvaran i blad och skott, som skjuter upp blomningen i stället för att öka den. Blåeld, klockranka och kapucinerkrasse gör alla samma sak när näringen är riklig: de bygger blad och skott. Felet syns först när blomningen skulle ha kommit, och då är säsongen redan förbrukad.

Kväve bygger protein och klorofyll, alltså blad och skott. Så länge det finns gott om kväve, vatten och ljus har plantan råd att fortsätta växa, och tillväxt och blomning konkurrerar om samma socker och samma sommar. Hos många växter fördröjer en hög nitrathalt vid roten dessutom själva omställningen till blomning, medan brist påskyndar den. Det är inte den magra jorden som ger blommorna, utan den rika som skjuter upp dem.

Var arten sätter sina blommor avgör hur felet ser ut. Kapucinerkrasse och klockranka blommar i bladvecken efterhand som skottet växer framåt, alltså blir det kvävedrivna exemplaret ett skott som lägger nod efter nod utan att knopparna följer med. Blåelden är tvåårig och bygger första året en rosett som skjuter blomstänglar det andra, vilket gör att platsen är vald ett helt år före den blomning som uteblir.

Överskottet kommer sällan från en enda gödsling. Säckad blomjord är gödslad på fabriken och räcker några veckor av egen kraft, medan planteringsjord ofta säljs med långtidsverkande gödsel som ska hålla hela säsongen. Kompost och gödsel som mullats ned i en rabatt fortsätter att lämna ifrån sig kväve i åratal. Näring som ges till grannplantan i samma bädd når rötterna här också. Till det kommer att markens mullförråd frigör kväve fortare ju varmare jorden är, alltså levererar en bädd som verkade mager i maj som mest under sommarens varmaste veckor, ungefär när knopparna skulle ha anlagts.

Diagnosen går inte att ställa i förväg. Den ställs den dag knopparna borde ha visat sig, och den dagen infaller olika: hos blåelden i juni det andra året, hos kapucinerkrassen knappt två månader efter sådd, hos klockrankan först i augusti. Då är bladmassan redan byggd, och den har kostat sommaren. Ljusbrist ger en snarlik bild men går att skilja ut: i skugga blir skotten långa, tunna och ljusgröna, medan ett kväveöverskott ger tjocka skott och stora mörkgröna blad.

En blomlös planta behöver inte ha fått för mycket kväve. Arter med lång väg från grodd till första blomma blir blomlösa av ren tidsbrist om sådden görs för sent, och en sådan planta ser likadan ut: frisk, kraftig och knopplös. Klockrankan är den av de tre som har det avståndet, omkring hundrafemtio dagar från grodd till första blomma, alltså skiljer såddatumet och inte plantan de två fallen åt. Kapucinerkrassen har kort väg från grodd till blomma, och blåelden blommar sitt andra år oavsett när fröet såddes, alltså drabbas ingen av dem av den förväxlingen.

Regeln för alla tre är ovanlig i en trädgård: håll igen på näringen, och håll hårdast igen på kvävet. Ingen gödsel i planteringsgropen, ingen näring i vattenkannan under försommaren, inga långtidsverkande korn i krukan. Platsen ska väljas före sådden, eftersom det inte finns någon rättelse att göra i augusti.

Mager och genomsläpplig jord i full sol är vad blåelden och kapucinerkrassen vill ha, gärna med grus eller sand inblandat. Odlar du dem i kruka räcker det inte att låta bli att gödsla, för säckad blomjord bär med sig näring för de första veckorna: blanda ut den med sand eller grus, eller välj den magraste jord som finns i handeln. Sätt dem inte heller i en bädd du gödslar för andra växters skull, för näringen som ges till dahlian intill når hit också.

Klockrankan är undantaget, och den ska inte magras ut på det sättet. Den dricker mer än något annat i rabatten och fäller knopparna innan den fäller ett enda blad om den torkar, alltså håller du igen på gödseln och inte på jorden. Den står dessutom ofta i stor kruka en hel sommar, och när jordens eget förråd är förbrukat tål den svag näring efter midsommar. Blåeld och kapucinerkrasse behöver ingen alls.

Såddtidpunkten avgör lika mycket, men bara för klockrankan. Den behöver förkultiveras i februari för att hinna blomma före frosten, och ingen mager jord räddar en ranka som såtts i maj. Kapucinerkrassen blommar knappt två månader efter sådd och behöver ingen sådan framförhållning. Blåelden sås direkt på växtplatsen, eftersom pålroten inte tål att flyttas, alltså betyder en flytt till magrare mark ny sådd och inte spade.

Sluta gödsla direkt. Plocka bort de långtidsverkande korn du kommer åt i en kruka och byt näringsvattnet mot rent. Det är det första du gör, och det arbetar långsamt, för plantan lever vidare på det kväve den redan tagit upp och flyttar ut det ur de äldre bladen i nya skott.

I kruka går en del att spola ut. Nitrat är rörligt och följer vattnet, alltså tar några rejäla vattningar som rinner igenom och ut genom dräneringshålen med sig en del av överskottet. På friland finns ingen motsvarande åtgärd. Där gör regnet jobbet på lätt sandjord under en säsong, medan en styv lerjord eller en bädd som gödslats i åratal fortsätter att lämna ifrån sig kväve långt efter att du slutat.

Klipp inte ner plantan för att tvinga fram blomning. Nya skott behöver veckor som sensommaren inte har, och det du tar bort är också de skott som skulle ha burit knopparna. Att lyfta undan eller ta bort några av de största bladen är en annan sak, och det gäller kapucinerkrassen, vars sköldformade blad döljer blommor som redan finns: det avslöjar dem utan att skapa några nya.

Resten är nästa år. Anteckna platsen, för en bädd som mullats i åratal blir inte skral på en vinter, alltså är det enklare att så om någon annanstans än att göra rabatten fattig. Blåeld och kapucinerkrasse ska då stå i den magraste och mest genomsläppliga jord du har, klockrankan i vanlig jord som du låter bli att gödsla. Byt inte heller till en blomstergödsel i tron att fosfor ger blommor. På en jord som redan har fosfor nog gör extra fosfor ingenting, och det som säljs som blomsternäring i svensk handel innehåller dessutom oftast mer kväve än fosfor.

• Blåeld

  Blåelden andra året är kraftig, mörkgrön och yvig, men axet är kort och glest och blomningen tar slut på ett par veckor.

• Kapucinerkrasse

  Stora runda blad på långa skaft, plantan täcker en stor yta och blommar knappt alls. De få blommor som kommer sitter under bladen i stället för ovanför.

• Klockranka

  En frisk och kraftig ranka täcker hela spaljén i augusti och september, med mörkgröna blad och inte en enda knopp. Frosten kommer och plantan har aldrig blommat.