Sträckta plantor

Sträckta plantor är ingen sjukdom utan plantans normala svar på för lite ljus i förhållande till värmen. Stjälken förlängs på bekostnad av bladyta och tjocklek: internoderna, stjälkbitarna mellan bladen, blir långa, färgen bleknar och plantan faller omkull av sin egen tyngd. Hos rosettbildare som tusensköna sitter förlängningen i bladskaften i stället. Sträckningen sker i celler som redan har växt färdigt, alltså går den aldrig tillbaka. Felet uppstår oftast under uppdrivningen inomhus, i februari och mars när ljuset inne ännu är svagt.

Ljus och värme styr två skilda saker. Ljuset avgör hur mycket socker plantan kan bilda, värmen avgör hur fort den vill växa. I februari ger ett fönster en bråkdel av det ljus samma planta får ute i maj, medan tjugotvå grader i rummet driver på för fullt. Då bygger plantan med det lilla den har, och den bygger på längden: cellerna i stjälken mjukar upp sina väggar och trycks ut på längden av sitt eget vattentryck i stället för att fyllas med ny vävnad. Kvar blir lång stjälk, tunna cellväggar och för lite klorofyll per bladyta.

Plantan mäter inte bara hur mycket ljus som finns utan också vilket. Blad tar upp rött och blått men släpper igenom mörkrött, alltså förskjuts ljuset mot mörkrött i ett tätt bestånd redan innan grannplantan skuggar. Fytokromen läser förskjutningen som konkurrens och svarar med att sträcka på sig för att komma över de andra. Det är samma reaktion som en planta i skugga gör, och grannplantornas närhet räcker för att utlösa den. Ett tätt bestånd sträcker sig därför även i ett rum med gott om ljus.

Sträckningen sker inte i hela plantan på en gång. Först förlängs hypokotylen, stjälkbiten mellan roten och hjärtbladen, och det avgörs under de första dygnen efter groningen. Därefter förlängs internoderna i den ordning de bildas, var och en under några dygn, och sedan växer de inte mer. Hos en rosettväxt som tusensköna gäller detsamma bladskaften. En mulen och varm vecka i mars lämnar ett par långa internoder som sitter kvar hela plantans liv. Det är därför en sträckt planta inte går att rätta till i efterhand.

Stjälken växer mest under mörkret, men det är skillnaden mellan dagens och nattens temperatur som styr internodernas längd, inte natten ensam: en dag som är mycket varmare än natten ger lång planta, och ju mindre skillnaden är desto kortare blir plantan. Att sänka bara nattemperaturen ökar därför skillnaden i stället för att minska den. Sambandet är undersökt hos lejongap och petunia. I ett vanligt hem är det ändå enklast att sänka temperaturen överlag efter groningen, eftersom en sval planta växer långsammare och ljuset då räcker till det den bygger. Element under fönsterbrädan och ett lock som får ligga kvar på minidrivhuset arbetar åt andra hållet.

Rikligt med kväve och ständigt blöt jord drar åt samma håll, eftersom plantan då har allt utom ljus. Stillastående luft gör detsamma: en planta som rörs av drag eller av en hand blir kortare och tjockare, ett svar på beröring som kallas tigmomorfogenes. Den sträckta plantan står dessutom sämre rustad för det som kommer sedan. Bladytan är stor i förhållande till roten och stödvävnaden är svag. Den förlorar mer vatten än den tar upp under de första dagarna ute, och den knäcks i första blåsten.

Det billigaste greppet är att så senare. Dagen växer med omkring fem minuter i dygnet under mars, och fortare ju längre norrut du är. En sådd i slutet av mars eller i april klarar sig i ett fönster utan lampa där en februarisådd inte gör det. Priset är senare blomning, och för de arter som ska hinna blomma första sommaren står såtiden på artsidan.

Ska du så tidigt behöver du växtbelysning, och både höjden över plantorna och antalet timmar avgör dygnets ljusmängd. Ljuset avtar snabbt med höjden: en liten punktformig lampa ger på fyrtio centimeter i runda tal en fjärdedel av vad den ger på tjugo, medan en bred armatur faller av långsammare. Sätt lampan så nära som anvisningen tillåter och höj den efterhand som plantorna växer, och låt ett tidur sköta timmarna så de blir lika många varje dygn. Står plantorna i ett fönster kommer ljuset bara från ett håll: vänd brickan varje dag, annars lutar plantorna dit och sträcker sig mot glaset.

Flytta plantorna från groningsvärmen så snart hjärtbladen syns. Den temperatur som får fröet att gro är högre än den som ger en kompakt planta, och den skillnaden är lätt att förbise när brickan får stå kvar där den stod. Ta av locket på minidrivhuset när sådden kommit upp, men vädra stegvis, eftersom frön som ännu inte grott torkar ut i ytan. Varje art har sin temperatur efter groning, den står på artsidan och ligger i regel under vanlig rumstemperatur.

Ge varje planta plats innan bladen börjar röra vid grannens, och skola om i tid i stället för att låta beståndet stå kvar tätt i såbrickan. Håll igen på både vatten och kväve när plantorna väl växer. Vädra när det är milt ute, eller låt en svag fläkt gå en stund om dagen. Rörlig luft ger kortare och styvare stjälkar.

Ingenting du gör förkortar en stjälk som redan är lång, alltså handlar åtgärden om att bestämma sig tidigt. Är plantorna sträckta redan under de första veckorna och det finns tid kvar i såsäsongen är en ny sådd oftast snabbare än att försöka rädda den gamla, och den nya sådden får dessutom mer ljus eftersom dagarna hunnit bli längre.

Ändra förhållandena samma dag du upptäcker det, oavsett vad du bestämmer om plantorna du redan har. Flytta till det ljusaste och svalaste läge du kommer åt, sänk lampan, ta av locket och glesa ur. Det som växer efter omställningen blir kortare, och på en ung planta hinner den nya delen bli den mesta av plantan.

Petunia och lejongap går att toppa: nyper du av toppen bryter du sidoskott ur knoppar längre ner, och plantan blir bredare i stället för högre. Vid hur många bladpar det ska ske står på artsidan. Tusensköna bildar rosett och har ingen topp att nypa. Den utvägen finns bara för de två andra.

Vid omskolning kan petunia sättas djupare, så att den långa stjälkbiten hamnar under jord och plantan står upp av sig själv. Sätt inte djupare än till strax under de nedersta bladen, och gör det bara i lucker och färsk jord, eftersom en nedgrävd mjuk stjälk lätt ruttnar. Lejongap och tusensköna sätts lika djupt som de stod, tusenskönan därför att tillväxtpunkten sitter i markytan. Avhärda långsamt och ge plantorna lä de första dagarna ute, för en sträckt stjälk knäcks där en kort hade böjt sig.

• Lejongap

  Långa bleka stjälkar med stora mellanrum mellan bladparen. Plantan faller omkull i krukan och knäcks vid utplanteringen eller i första blåsten.

• Petunia

  Groddplantorna blir bleka och långa med stort avstånd mellan bladparen redan under de första veckorna. De faller omkull i krukan och tar aldrig igen det efter utplanteringen.

• Tusensköna

  Bladskaften blir långa och plantan reser sig i stället för att bilda en tät rosett. Blomskaften blir spinkiga och lägger sig i första regnet.